Forskare vid University of Arizona simulerade bildandet av en stor krater på den metallrika asteroiden 16 Psyche för att förutse dess inre struktur inför NASA:s kommande rymdsond. Studien belyser porositetens roll i kraterformer och testar två möjliga sammansättningar: en skiktad metallkärna med stenig mantel eller en enhetlig metall-silikatblandning. Resultaten, som publiceras i JGR Planets, kommer att underlätta tolkningen av data från rymdsonden som väntas 2029.
Asteroiden 16 Psyche, som ligger i asteroidbältet mellan Mars och Jupiter, är den 10:e mest massiva asteroiden och det största kända metallföremålet med en diameter på ca 140 km. Den upptäcktes för över två århundraden sedan och dess ursprung är fortfarande omdiskuterat: det kan vara den exponerade kärnan av en misslyckad planet som strippats av kollisioner, ett fragment som förlorat sitt steniga skal eller en ursprunglig metallrik kropp som formats av nedslag. NASA:s rymdfarkost Psyche, som ska anlända 2029, har som mål att lösa dessa frågor genom att mäta ytan, gravitationen, magnetfältet och sammansättningen. Uppdraget leds av Arizona State University, med Lindy Elkins-Tanton som huvudforskare; NASA:s Jet Propulsion Laboratory sköter driften, och det sköts upp inom ramen för Discovery-programmet från Kennedy Space Center. Uppdraget leds av Arizona State University, med Lindy Elkins-Tanton från University of California, Berkeley, som huvudforskare. NASA:s Jet Propulsion Laboratory, som är en del av Caltech i Pasadena, ansvarar för uppdragets drift, systemteknik och tester. Rymdfarkostens plattform har byggts av Maxar Technologies (numera Intuitive Machines) i Palo Alto, Kalifornien. Psyche är det 14:e uppdraget som valts ut inom ramen för NASA:s Discovery-program, som administreras av NASA:s Marshall Space Flight Center i Huntsville, Alabama. NASA:s Launch Services Program i Kennedy skötte uppskjutningen. Forskare vid University of Arizona's Lunar and Planetary Laboratory modellerade en krater nära Psyches nordpol, ungefär 30 miles bred och tre miles djup, som bildats av en tre miles bred impaktor med tre miles per sekund. Deras simuleringar, detaljerade i Journal of Geophysical Research: Planets (2026; 131(3), DOI: 10.1029/2025JE009231), införlivade Psyches form från teleskopdata och inre porositet - de tomma utrymmen som påverkar absorptionen av nedslagsenergi, kraterdjup, branthet och spridning av skräp. > Stora nedslagsbassänger eller kratrar gräver sig djupt in i asteroiden, vilket ger ledtrådar om vad dess inre är gjort av. Genom att simulera bildandet av en av dess största kratrar kunde vi göra testbara förutsägelser för Psyches övergripande sammansättning när rymdfarkosten anländer. - Namya Baijal, doktorand vid LPL och huvudförfattare > Ett av våra viktigaste resultat var att porositeten - mängden tomt utrymme inuti asteroiden - spelar en viktig roll för hur dessa kratrar bildas. - Namya Baijal Modellerna testade två strukturer: en skiktad med metallkärna och tunn stenmantel, eller en enhetlig blandning som vissa av jordens meteoriter. Båda passar in på kratern, men data från rymdfarkoster om densitetsvariationer och metallrester kommer att skilja dem åt. > Vi fann att en impaktor med en diameter på cirka fem kilometer skulle skapa en krater med rätt dimensioner. Kraterns bildning stämmer överens med båda scenarierna för Psyches sammansättning. - Namya Baijal Bland medförfattarna finns Erik Asphaug, som liknade asteroider vid rester av planetbildningens "pizzor", och andra som Adeene Denton, som kallade arbetet för en "vattendelare" för simulering av unika asteroider. Dessa förutsägelser ger Psyche-teamet ett försprång inför observationerna 2029.