Ett internationellt forskarteam har dokumenterat nästan 800 arter, många tidigare okända, som lever nästan 4000 meter under ytan på Stilla havet. Deras femåriga studie i Clarion-Clipperton-zonen testade också miljöpåverkan från djuphavsbrytning och fann betydande lokala minskningar i antalet och mångfalden av djur. Resultaten, publicerade i Nature Ecology and Evolution, ger avgörande data för att reglera framtida utvinning av kritiska metaller.
Den globala efterfrågan på kritiska metaller som är nödvändiga för den gröna energiomställningen har ökat intresset för djuphavsbrytning. I Clarion-Clipperton-zonen, ett stort område mellan Mexiko och Hawaii, genomförde forskarna en omfattande undersökning för att bedöma både biologisk mångfald och potentiella brytningseffekter. Under fem år, med 160 dagar till sjöss, följde teamet riktlinjer från International Seabed Authority (ISA) för baslinjestudier och effektbedömningar. De samlade 4350 djur större än 0,3 mm från havsbotten och identifierade 788 arter, främst marina borstsormar, kräftdjur och blötdjur som sniglar och musslor. Bland upptäckterna fanns en ny solitairekorallart, beskriven i en separat studie. Testbrytning i området visade direkta störningar: djurens abundans minskade med 37 procent och artmångfalden med 32 procent längs utrustningens vägar. Den totala miljöpåverkan verkade dock mindre än tidigare förväntat. På djup där solljus inte tränger igenom och mat är knapp – med sediment som ackumuleras med bara en tusendels millimeter per år – är livet glesare än i grundare hav som Nordsjön. «Kritiska metaller behövs för vår gröna omställning, och de är bristvara. Flera av dessa metaller finns i stora mängder på djuphavsbotten, men hittills har ingen visat hur de kan utvinnas eller vilken miljöpåverkan det skulle ha», säger marinbiologen Thomas Dahlgren vid Göteborgs universitet, som medleder identifieringen av polyketer med DNA-analys. Studien belyser kunskapsluckor, eftersom naturliga samhällsförändringar sker över tid på grund av varierande matförsörjning, men artfördelningar är oklara. «Det är nu viktigt att försöka förutsäga risken för förlust av biologisk mångfald till följd av brytning. Det kräver att vi undersöker den biologiska mångfalden i de 30 procent av Clarion-Clipperton-zonen som är skyddad. För närvarande har vi nästan ingen aning om vad som lever där», noterar huvudförfattaren Adrian Glover vid Natural History Museum i London. Dessa insikter kommer att informera ISA:s regler för brytning i internationella vatten, och balansera resursbehov med bevarande av ekosystem i en av jordens minst utforskade domäner.