Woolly rhino genome recovered from frozen wolf pup's stomach

Scientists have reconstructed the genome of a woolly rhinoceros from a fragment of flesh found in the stomach of a wolf pup that died 14,400 years ago in Siberia. The analysis reveals the rhino was genetically healthy, with no signs of inbreeding, challenging theories about the causes of its extinction. This discovery provides the closest genetic insight yet into the species just before it vanished.

In northern Siberia, near the town of Tumat in Russia, two wolf pups—known as the Tumat Puppies—were discovered preserved in permafrost. The first pup was found in 2011, and the second in 2015. Dissection of one pup's stomach contents revealed a small piece of woolly rhinoceros (Coelodonta antiquitatis) flesh, preserved remarkably well after 14,400 years.

Edana Lord at Stockholm University described the fragment as looking 'like a piece of jerky with a bit of fluff,' noting that it still had hair attached, which was unusual. Initially, the yellowish fur suggested it might be from a cave lion, but DNA analysis confirmed it was from a female woolly rhino. This is the first instance of sequencing an entire ancient genome from stomach contents, according to Love Dalén, also at Stockholm University.

The reconstructed genome showed no evidence of inbreeding or reduced genetic diversity. Researchers compared it to woolly rhino genomes from 18,000 and at least 49,000 years ago, finding consistent health across time. This suggests the species was not suffering from genetic decline when it went extinct mere centuries later.

Debates over the woolly rhino's disappearance have centered on human hunting, climate change, or inbreeding. The team points to a rapid warming period, the Bølling–Allerød interstadial from 14,700 to 12,900 years ago, as the likely culprit, which transformed the rhino's habitat dramatically. Lord highlighted the rarity of the find: 'For us, many, many, many thousands of years later to have uncovered these beautifully preserved mummified wolf puppies... which has then shed light on an entirely different species, is very unique and cool.'

The study was published in Genome Biology and Evolution (DOI: 10.1093/gbe/evaf239).

Relaterade artiklar

Realistic depiction of a frozen wolf pup with woolly rhinoceros in its stomach, scientists analyzing ancient DNA for extinction clues.
Bild genererad av AI

Unik dna-analys av utdöd ullhårig noshörning i vargmage

Rapporterad av AI Bild genererad av AI

Forskare vid svenska Centrum för paleogenetik har analyserat DNA från en utdöd ullhårig noshörning som hittades i magen på en nedfryst vargvalp. Fyndet, som är det första i sitt slag från istiden, ger nya ledtrådar om artens utrotning. Analysen tyder på att klimatförändringar troligen orsakade noshörningens försvinnande snarare än mänsklig jakt.

Forskare har sekvenserat det fullständiga genomet hos en ullnoshorn från en 14 400 år gammal vargvalps maginnehåll, vilket ger insikter om artens sista dagar före utrotning. Upptäckten visar en genetiskt frisk population på randen till försvinnande. Detta genombrott markerar första gången ett sådant genomb tagits från ett djurs matsmältningsrester.

Rapporterad av AI

Forskare har upptäckt forntida vargben på en avlägsen svensk ö i Östersjön, vilket tyder på att människor förde dem dit för tusentals år sedan. Vargarna, daterade till 3 000–5 000 år sedan, delade en maritim diet med lokala säljägare och visade tecken på mänsklig omsorg. Detta fynd utmanar traditionella syner på tidiga människovarg-interaktioner.

Forskare har hittat chockad kvarts på nyckelsajter från Clovis-eran, vilket stär bevisen för att en kometsprängning för cirka 13 000 år sedan bidrog till utrotningen av mammutar och annan megafauna. Denna kosmiska händelse, kopplad till början av Younger Dryas-kylperioden, kan också förklara det plötsliga försvunnet av Clovis-kulturen över Nordamerika. Resultaten, publicerade i PLOS One, belyser extrema värme- och trycksignaturer som inte stämmer med vulkaniska eller mänskliga orsaker.

Rapporterad av AI

Fossil grävda fram i en grotta nära Casablanca i Marocko, som är 773 000 år gamla, kan representera en nära släkting till den gemensamma förfadern för moderna människor, neandertalare och denisovaner. Upptäckta i Grotte à Hominidés inkluderar dessa kvarlevor käkben och kotor som blandar drag från äldre och nyare homininsarter. Upptäckterna hjälper till att överbrygga en betydande lucka i det afrikanska fossilregistret från den tidiga pleistocenepoken.

Ny forskning utmanar tanken att massiva isålderskängurur var för tunga för att hoppa. Forskare har funnit att dessa djur, som vägde upp till 250 kilogram, hade ben och senor i benen som klarade korta hoppstoar. Denna förmåga hjälpte troligen till att undvika rovdjur.

Rapporterad av AI

En ny analys av fossila ben tyder på att Australiens utdöda jättekängurur, som tidigare ansågs för klumpiga för att hoppa, kanske ändå studsade. Forskare har hittat anpassningar i deras benstruktur som kunde klara hoppbelastningen. Dessa fynd utmanar länge hållna antaganden om dessa massiva pungdjurs rörelsemönster.

 

 

 

Denna webbplats använder cookies

Vi använder cookies för analys för att förbättra vår webbplats. Läs vår integritetspolicy för mer information.
Avböj