Forskare vid svenska Centrum för paleogenetik har analyserat DNA från en utdöd ullhårig noshörning som hittades i magen på en nedfryst vargvalp. Fyndet, som är det första i sitt slag från istiden, ger nya ledtrådar om artens utrotning. Analysen tyder på att klimatförändringar troligen orsakade noshörningens försvinnande snarare än mänsklig jakt.
För cirka 14 400 år sedan strövade ullhåriga noshörningar i Sibirien, tre meter långa med tjock päls, kraftiga horn och rejäla fettdepåer som skydd mot kylan. En sådan noshörning hamnade i magen på en vargvalp i Jakutien, som strax därefter dog i ett skred och frös in i permafrosten, bevarad fram till idag.
Forskare vid Centrum för paleogenetik i Stockholm, ledda av Love Dalén, professor i evolutionär genetik vid Stockholms universitet, har nu kartlagt noshörningens arvsmassa – en världsnyhet som uppmärksammats av CNN. "Det är första gången någonsin som man har kartlagt arvsmassan från ett djur – som man hittat inuti ett annat djur – från istiden", säger Dalén.
Analysen var utmanande eftersom magsäcken normalt bryter ner vävnad, men provet var knappt smält. "Vi hade väldig tur, för den hade knappt börjat smälta alls", säger Camilo Chacón-Duque, en av forskarna. De jämförde DNA:t med prover från noshörningar som levde för 18 000 och 49 000 år sedan. Resultatet visar inga spår av inavel, vilket indikerar en stor population strax före utrotningen för cirka 14 000 år sedan.
Troligen dog noshörningarna ut på grund av klimatförändringar när istiden tog slut och landskapen förändrades. "De var väl anpassade till kylan och en viss sorts landskap. När landskapen förändrades kan det ha satt mycket press på dem", säger Dalén. Mänsklig påverkan, som jakt, verkar osannolik som huvudorsak.