En ny studie visar att bävrar i norra Schweiz har förvandlat ett strömmande vattendrag till en betydande kolsänka som lagrat över 1 000 ton kol på bara 13 år. Forskare fann att dessa våtmarker binder kol i en takt som är upp till tio gånger högre än i liknande områden utan bävrar. Resultaten belyser bävrarnas potentiella roll i klimatarbetet.
Forskare från University of Birmingham, Wageningen University, universitetet i Bern och internationella samarbetspartners studerade ett strömmande vattendrag i norra Schweiz där bävrar varit aktiva i mer än ett decennium. Studien, som publicerats i Communications Earth & Environment, mätte koldioxid (CO2) som frigjorts och bundits till följd av bävrarnas aktivitet och skapade därmed den hittills mest kompletta kolbudgeten för ett sådant landskap i Europa. Under 13 år ackumulerade platsen 1 194 ton kol, vilket motsvarar 10,1 ton CO2 per hektar och år – upp till tio gånger mer än i jämförbara områden utan bävrar. Våtmarken fungerade som en nettokolsänka och lagrade i genomsnitt 98,3 ± 33,4 ton kol per år, främst genom lagring av löst oorganiskt kol under markytan. Sediment i dessa bäverpåverkade våtmarker innehöll upp till 14 gånger mer oorganiskt kol och åtta gånger mer organiskt kol än närliggande skogsjordar, där död ved från strandnära skogar stod för nästan hälften av den långsiktiga lagringen. Metanutsläppen var minimala och utgjorde mindre än 0,1 % av den totala kolbudgeten. Under sommaren, när vattennivåerna sjönk, blev systemet kortvarigt en kolkälla, men den årliga nettolagringen dominerade tack vare ansamling av sediment, växtmaterial och död ved. Dessa reserver kan bestå i decennier om dammarna förblir intakta. Dr. Joshua Larsen från University of Birmingham, huvudförfattare bakom studien, konstaterar: 'Våra resultat visar att bävrar inte bara förändrar landskapet: de förändrar i grunden hur CO2 rör sig genom det. Genom att sakta ner vattnet, fånga upp sediment och utvidga våtmarker förvandlar de vattendrag till kraftfulla kolsänkor.' Dr. Lukas Hallberg, medförfattare, tillägger: 'På drygt ett decennium hade systemet vi studerade redan förvandlats till en långsiktig kolsänka, vilket vida överstiger vad vi skulle förvänta oss av ett oreglerat vattendrag.' Dr. Annegret Larsen från Wageningen University noterar: 'Vår forskning visar att bävrar är kraftfulla agenter för koldioxidbindning och adsorption.' Vid en uppskalning skulle bäveråteretablering i lämpliga schweiziska flodplan kunna kompensera för 1,2–1,8 % av landets årliga koldioxidutsläpp utan mänsklig inblandning.