Forskare vid Oregon State University rapporterar att de sekund för sekund har övervakat hur kopparjoner främjar aggregering av amyloid-beta – ett protein kopplat till Alzheimers sjukdom – och hur olika metallbindande molekyler kan störa eller motverka denna klumpning, med hjälp av en fluorescensanisotropimetod som beskrivs i en studie publicerad i ACS Omega.
Forskare vid Oregon State University uppger att de har fångat detaljer i realtid av en kemisk process kopplad till Alzheimers sjukdom genom att spåra hur kopparjoner interagerar med amyloid-beta, ett proteinfragment som studeras flitigt för sin roll i Alzheimers patologi.
I en studie publicerad i ACS Omega använde teamet – lett av kemisten vid Oregon State, Marilyn Rampersad Mackiewicz – en teknik som kallas fluorescensanisotropi för att övervaka kopparutlöst amyloidaggregering medan den skedde, snarare än att bara mäta slutstadiet. Metoden, rapporterar de, gjorde det möjligt att kvantifiera hur snabbt aggregeringen bildades och hur den förändrades när olika metallbindande föreningar introducerades.
Artikeln jämförde två typer av kelatorer: EDTA, som i rapporten beskrivs som en bredverkande, icke-selektiv metallkelator, och Ni-Bme-Dach, en förening som forskarna beskriver som mer selektiv för koppar i detta experimentella sammanhang. Teamet rapporterade att Ni-Bme-Dach visade förmåga att störa eller motverka kopparassocierad amyloidaggregering under deras testförhållanden.
Mackiewicz sade att mätningarna i realtid hjälper till att flytta fokus från att bara fråga om en förening påverkar aggregering till att undersöka när och hur den gör det. Arbetet utfördes tillsammans med medförfattarna Alyssa N. Schroeder (Oregon State) samt Eleanor K. Adams, Dane C. Frost, Erica Lopez och Jennie R. Giacomini (Portland State University), enligt tidskriftens register.
Pressmeddelandet från Oregon State anger att projektet involverade stöd från universitetets SURE Science Program och privatdonatorerna Julie och William Reiersgaard.
Forskarna betonade att resultaten beskriver en mätmetod på molekylnivå samt resultat i ett kontrollerat experimentellt system, och de menar att vidare tester i mer biologiskt komplexa miljöer vore ett logiskt nästa steg.
