Vanliga luftföroreningar som ozon förändrar de kemiska dofter som myror använder för att identifiera kolonimedlemmar, vilket får dem att attackera sina egna bopartners som inkräktare. Forskare i Tyskland utsatte myror för realistiska ozonhalter och observerade aggressiva reaktioner vid återkomst till kolonin. Detta fynd belyser dolda ekologiska kostnader för föroreningar utöver människors hälsa.
Myror förlitar sig på unika kemiska dofter, delvis sammansatta av alkener, för att skilja vänner från fiender i sina kolonier. När de utsätts för ozon — en förorening från fordon och industri — bryts dessa alkener ner och förändrar myrornas doftprofiler subtilt. I en studie av Markus Knaden och kolleger vid Max Planck-institutet för kemisk ekologi i Jena, Tyskland, testades denna effekt på sex myrarter. De skapade artificiella kolonier och isolerade enskilda myror, som placerades i kammare med ozonkoncentrationer som speglar de som uppmätts i Jena under sommaren. Även små förändringar — som ändrar bara 2 till 5 procent av doftblandningen — utlöste attacker från bopartners, inklusive bett och potentiell död. «Jag hade inte väntat mig det, det måste jag säga», kommenterade Knaden, förvånad över reaktionernas intensitet trots de minimala kemiska förändringarna. Konsekvenserna sträcker sig bortom omedelbar aggression. Alkenerna spelar också roller i spårföljning och interaktioner mellan vuxna och larver. I experiment med klonala raider-myror (Ooceraea biroi) försummade ozonutsatta vuxna sina ungar, vilket tyder på bredare störningar i kolonins funktion. Daniel Kronauer, myreexpert vid The Rockefeller University som inte var involverad i forskningen, noterade att sådana doftförändringar inte var oväntade med tanke på alkenernas nyckelroll i igenkänning. Han betonade myrors vitala ekosystemtjänster: «Om du tog bort myrorna från de flesta landekosystem skulle de troligen kollapsa.» Dessa inkluderar fröspridning, markbeluftning och symbioser med andra arter. Medan insektspopulationer minskar globalt understryker detta arbete, publicerat i PNAS (DOI: 10.1073/pnas.2520139123), luftföroreningens roll i krisen. Knaden varnade för att även om ozonhalterna ännu inte skadar människor direkt, «vi bara bör veta att det vi gör har ytterligare kostnader som vi kanske inte tänkt på tidigare.» I naturliga miljöer skulle en sådan förvirring kunna minska kolonins effektivitet och hota biologisk mångfald.
