Forskare från Curtin University har gett starka bevis för att forntida människor, snarare än glaciärer, transporterade bluestones till Stonehenge. Genom att analysera flodsediment nära platsen hittade de inga glaciära signaturer, vilket stödjer idén om medveten mänsklig ansträngning. Fynden utmanar en långvarig debatt inom arkeologin.
I över ett sekel har arkeologer debatterat hur de massiva bluestones kom till Stonehenge på Salisbury Plain i England. En ny studie från Curtin University i Australien ger övertygande bevis för att neolitiska människor medvetet flyttade dessa stenar från avlägsna platser, troligen Wales eller Skottland, istället för att förlita sig på naturlig glaciärtransport. Forskargruppen använde avancerade mineralavtrycksmetoder för att undersöka sediment i floder nära Stonehenge. De analyserade över 500 zirkonkristaller — hållbara mineral som bevarar geologiska historier — med utrustning vid Curtins John de Laeter Centre. Huvudförfattaren Dr. Anthony Clarke, från Timescales of Mineral Systems Group vid Curtins School of Earth and Planetary Sciences, förklarade frånvaron av glaciärbevis: «Om glaciärer hade burit stenar ända från Skottland eller Wales till Stonehenge skulle de ha lämnat ett tydligt mineralavtryck på Salisbury Plain.» Teamet letade efter små korn i flodsandarna som skulle indikera tidigare isrörelser men hittade inga. «Vi undersökte flodsandarna nära Stonehenge efter några av de korn som glaciärerna kunde ha burit med sig och vi hittade inga», sa Dr. Clarke. «Det gör den alternativa förklaringen — att människor flyttade stenarna — mycket mer trolig.» Medan studien bekräftar mänsklig inblandning förblir de exakta metoderna oklara. Dr. Clarke noterade möjliga tekniker som att segla stenarna eller använda stockar för landtransport, men tillade: «Men vad vi vet är att isen nästan säkert inte flyttade stenarna.» Medförfattaren professor Chris Kirkland framhöll moderna verktygs roll i att lösa forntida pussel: «Stonehenge fortsätter att överraska oss. Genom att analysera mineral mindre än ett sandkorn har vi kunnat testa teorier som funnits i över ett sekel.» Detta arbete bygger på en Curtin-upptäckt från 2024 som kopplar den sex ton tunga Altar Stone till Skottland, och stärker tanken om långdistans stenanskaffning av förhistoriska byggare. Studien, med titeln 'Detrital zircon-apatite fingerprinting challenges glacial transport of Stonehenge's megaliths', publiceras i Communications Earth and Environment.
